Kultur i januarikylan
Har idag varit kulturell och gjort ett besök på Edward Munch museet tillsammans med två "sjuklingar" från H&Ms lager. Hittade mig även en favorittavla som hette "the first drink" innehållande en röd och en grön gubbe på barhäng (kanske inte så beskrivande, men jag lyckades inte googla fram en bild).
Som vanligt blev jag mest fascinerad av tavlorna med gubbar på. Jag och den av sjuklingarna som jag är tillsammans med konstaterade att detta är något som följer mig. Spelar ingen roll vad saken gäller, gubbar är lite av ett favoritobjekt. På t-shirts, i böcker, som artister o s v. Vet inte vad det beror på, men så är ju jag inte psykolog heller.
Hoppas detta inte är något farligt.
"Skriet" har jag också sett idag. Den hittade lyckades jag googla fram en massa bilder på, men det kändes inte lika kul.
På tal om kultur och sånt var vi förra veckan och såg en pratglad Christian Kjellvander. Pratglad endast i jämförelse med de två tidigare gånger jag sett honom. Vilket inte säger så mycket eftersom han då inte sa flaska. Men förutom ett gäng "tack så mycket" bjöd han den här gången även på ett par historier. Bl a om en föreddeting till indian som ville visa dinosaurie-fotspår och om när han försökte handla braj av en rastafari i Portugal (detta efter han skrev låten med samma namn, ingick även det i historien).
Spelningen var bra och dessutom på en lite mindre rockklubb vilket gav den mer känsla. Sånt gillas också. Ska det inte vara arenarock (här tänker jag inte på Kjellvander då) kan konserter lika gärna få vara på lite mindre lokal och lite mer känsla.
Som vanligt blev jag mest fascinerad av tavlorna med gubbar på. Jag och den av sjuklingarna som jag är tillsammans med konstaterade att detta är något som följer mig. Spelar ingen roll vad saken gäller, gubbar är lite av ett favoritobjekt. På t-shirts, i böcker, som artister o s v. Vet inte vad det beror på, men så är ju jag inte psykolog heller.
Hoppas detta inte är något farligt.
"Skriet" har jag också sett idag. Den hittade lyckades jag googla fram en massa bilder på, men det kändes inte lika kul.
På tal om kultur och sånt var vi förra veckan och såg en pratglad Christian Kjellvander. Pratglad endast i jämförelse med de två tidigare gånger jag sett honom. Vilket inte säger så mycket eftersom han då inte sa flaska. Men förutom ett gäng "tack så mycket" bjöd han den här gången även på ett par historier. Bl a om en föreddeting till indian som ville visa dinosaurie-fotspår och om när han försökte handla braj av en rastafari i Portugal (detta efter han skrev låten med samma namn, ingick även det i historien).
Spelningen var bra och dessutom på en lite mindre rockklubb vilket gav den mer känsla. Sånt gillas också. Ska det inte vara arenarock (här tänker jag inte på Kjellvander då) kan konserter lika gärna få vara på lite mindre lokal och lite mer känsla.
Kommentarer
Trackback