Träningsvärk in i döden

Senaste två dagarna har jag vandrat runt med konstant träningsvärk. Spela fotbollsmatch efter ca 9 månaders uppehåll visade sig plågsammare än jag trott.

Har sett en tydlig tendens till minskat besökarantal sedan jag återvänt till Sverige (under Amerikatiden nådde denna blogg något av en peak, höjder som kanske aldrig kommer nås igen).
 - Tyder väl mest på att mitt liv i Sverige inte är lika intressant (är beredd att instämma), att sommaren är på väg (kan ju hoppas det är sant iaf) samt att jag inte heller de två senaste veckorna blev en av de mest aktiva bloggarna. Med konstant internettillgång, höjer jag iaf nu ribban ett snäpp.

Funderar även på skaffa en facebook, man vill ju gärna hoppa på tåget innan det helt försvunnit så man slipper stanna på perrongen och sova på en hård, oskön träbänk. Måste bara få tillbaka min kamera från Ume först. Fick en väldigt orolig känsla när jag märkte att den stannat kvar där. Jag, Umeå och kameror har ju lite av en mörk historia ihop.

Homeward rolling soldier

Tillbaka. I Sverige och byn denna gång. Rädslan för lappsjuka ligger visserligen och gnager någonstans i bakhuvudet, men får ändå säga att det hittills känns väldigt skönt att få andas svensk-, och framförallt norrländsk luft igen. Planen att acklimatisera sig långsamt verkade också hålla vad den på förhand utlovade.

- Några dar i Sthlm med allt diverse löst folk som numera huserar där, övernattande hos gruvan i Hagsätra samt CL final.
 
- Några dagar i Umeå med brännbollsyra, fest hos Linnea på Kemigränd och bebisbesök.

- Sedan Bursiljum nu då. Har nästan orkat packa upp väskorna som varit mitt hem senaste månaden, hunnit med att provtesta grillen samt en kort fisketur med farsan (2-0 till han). Gjorde även en ytterst otränad comeback på fotbollsplanen med vårat div 6 lag idag. Ett missat friläge och 1-2 baken blev summan. Några träningar och sånt så ska det nog kunna gå bättre nästa gång.

Sista dagarna i London blev något liknande sista dagarna i Toronto. Alltså lite rusigt, en sjuhelvetes mängd mil till fots avverkade osv.  Kul var det och fort gick det, men även om folk ställde upp med husrrum (i sanningens namn kanske vi mer eller mindre tvingade oss på) så saknade jag lägenheten och det kanske ävenär därför det nu känns så skönt att packa upp väskorna som jag i slutet inte var bästa kompis med.  

Att komma till London ska vara som en schlager..

(Vet inte heller riktigt vad jag menar med den rubriken). Sa var man da "hemma" i London igen och det kanns bara fint. Lagom med en veckas mellanstopp innan man aker tillbaka i fosterlandet.

Sista dagarna i Toronto omges lite av en rusets dimma. En bra sadan dock. Lite diverse partaj, lite diverse strosande, lite barhang med Mando Diao(!) efter deras konsert i lordags och det vanliga att vakna upp pa golvet, av solen vid attasnaret  utblickandes over Torontos skyline. Mando visade sig vara trevliga prickar och Mikkel visade i sin tur stolt upp sina kunskaper i det svenska spraket.

Toronto. Lite av en skitig (i en sorts positiv bemarkelse) industristad som osade rock'n'roll. Fick nagot av en Camden Town kansla over stan. Jag ar lite forvanad (inte riktigt vad jag vantat mig) och aven lite imponerad.

Kanske aterkommer med fler reflektioner over resan sen nar jetlaggen och intrycken hunnit lagga sig lite.

Ja, far alltsa aterigen nojet att kunna skylla allt som gar snett pa jetlag. En timmes somn denna resa och anda bara en film och den inneholl Juston Timberlake. Vad hande?


Japaner, japaner och andra asiater

Var  ute på tripp till Niagara igår, med våra två vänner som är kvar här på universitetsområdet. Yan, den ryskfödde moussad-tränade israelen, hårt ironisk och inte alltid 100 i sin engelska och Mikkel, danska ligans språkrör och till utseendet lite smålik Napoleon Dynamite (vild chansning, men här har vi troligtvis en som spelar mer FM än vad jag och Samme gör tillsammans).

Fallen var som väntat stort och framgångarna på casinot blev också som väntat uteblivna. Förlorade visserligen bara ca $ 8 men med tanke på att jag tänkte vinna igen pengarna för bussbiljetten tillbaka från NY som jag lyckades lägga bort ($ 85 i sjön) så får det nog ses som ett misslyckande.

Åkte dit med ett kinesiskt bussbolag, och de speltokiga asiaterna som var med oss bjöd på stor underhållning. Kanske främst när vi skulle tillbaka och ett smärre tumult höll på utbryta i kamp om vem som skulle in först.

Kvällen avslutades sedan med x antal Gin & Tonic vilket alltid sitter bra efter en hård dag på casino. Bland andra dagar.

Nu ska jag förhoppningsvis hjälpt av kollektivtrafiken knata mig ner mot byn. Danne påstår att han ska börja städa ur sin lägenhet, och för min egen skull tror jag det är bäst att fly fältet. Ev. en titt på BJ & hockeyns hall of fame. Är ju trots allt en grabbresa det här då kan man väl inte ägna en hel dag åt shopping?

Go Jays, go

baseball

Återigen på plats i Toronto. Lagom till "$ 2 Tuesday" på Rogers centre. Alltså ca 12 kr(!!) för att gå och se baseball, vilket vi tyckte verkade som klippt och skuret. Toronto Blue Jays vs Boston Red Sox. Även jag ju aldrig varit särskilt insatt i baseball och även om matchen var i längsta laget var det faktiskt riktigt kul.

Hade jag bara varit uppväxt i en lite mer baseballorientarad omgivning, så hade det nog kunnat bli lite av min sport, alldeles tillräckligt statistik och sånt.Ok Skellefteå var väl visserligen bäst i Sverige där ett tag och bröderna Berggren (d.ä.) brukade ha baseball matcher på lägderna i burs, men ändå.

Känns väl mestadels rätt bra att vara tillbaka. New York var en grym stad dit jag måste tillbaka, men det kändes ändå som att vår knappa vecka fick duga för den här gången. Hur kan man inte tycka om en stad där ett helt gäng brandmän med brandbilen och allt står och ska spola av en stackare som fått i sig alldeles för mycket och därför valt att både lägga sig själv och sin enorma spya i en portuppgång. Bara i New York barn, bara i New York som Virtanen en gång i tiden brukade skriva...

Sista dan var vi ut på Ellis Island, där en stor del av alla immigranter (har inga siffror, men det var en sjuhelvetes massa) var tvungna att passera innan man fich dåtidens green card. Ett museum helt i min smak, och jag fick upp ångan för att läsa Wilhelm Mobergs (denne gigant!) "invandrarna", "utvandrarna" och allt vad dom nu heter (det är väl visserligen bara två tror jag?). I sommar kanske. Som så mycket annat.


-Lite diverse bilder från New York. Fr v: Vyn från Empire state nattetid (mäktigt), jag hedrar frihetsgudinnan med en Anton Andersson-pose, ute på pub med Olsson & Bobby och sist ground zero.

America, fuck yeah!

                                    Empire state
- "The only living boy in New York", pa toppen av Empire state building. Lite svart att marka men det far fotografen ta pa sig. Handduken kommer fran Madison Square Garden dit vi lyckades fa gratisbiljetter till en visning av deras bortamatch pa jumbotronen. Man sag dock valdigt daligt och eftersom vi inte betalat lamnade vi for Empire istallet efter knappt tva perioder.


Boston-turnen blev installd. Utvidgar vistelsen i NY med tva dar istallet. Ar som Dannes Irlandske van Ian uttryckte "fucked up moneywise" och aven om det vore haftigt att kunna saga att man varit i Boston (och sakert aven ganska haftigt att vara dar) tyckte vi NY kunde behova att par extra dar.

Trivs som fisken i den har staden. Funderar pa att flytta hit, forsoka sig pa en sangkarriar, misslyckas och sedan borja jobba pa typ hooters. Danne och Nicklas funderar i sin tur pa att skippa juridiken och istallet borja driva en korvvagn. Fortsattning foljer eventuellt pa den historien.

Igar var vi som sagt till New Jersey och sag Stanley Cup. Riktigt haftig upplevelse, inte matchen i sag kanske (aven om Alfie bjod pa ett hogklassikt mal... tydligen, sjalv tittade jag efter programbladet just da). Hojdpunkten stod en langharig kille i dodsmetal t-shirt for. Efter att ha hetsat publiken ratt bra, hamnade han i het dispyt med Ottawa fansen bredvid oss. I princip var det bara jag emellan (Danne hade fegat ur och gatt pa toa) dom bada parterna. Nu blev det inte mer an sa, kan vara for att folk har mest gillar att skrika at varandra och inte ar lika hardcore som t ex Premier leaguefans (da det slutat med en skalle eller liknande), men jag skulle aven vilja pasta att jag var lite av en mur som avstyrde det hela..

Har aven hunnit med lite museum, allmant strosande (ett gang mil ar avverkade), platsen dar Lennon blev skjuten samt ett besok pa Zoo. Filmstjarnorna fran Madagaskar var tyvarr inte narvarande, men tycker anda isbjornen lyckats fylla kostymen som stjarnan pa zoo ratt bra.

Har aven en fin kortfilm nar dodsmetal-killen senare blir utkastad, ska bli valdigt kul att hora om man kan urskilja vad han skriker sen. Denna tillsammans med Isbjornens ryggplask och en screenplay over NY nattetid (med kommentatorspar!) plus en del annat annu oklart material kommer troligtvisd ges ut pa dvd sa smaningom.

Start spreading the news..

I'm in between jobs, and tomorrow seems a lifetime away...

Sa var man da i NY, en helt fantastisk stad sahar langt, ska nog ut pa battur idag for att fa en lite storre overblick. Kanns dock som man egentligen behover mer tid har, men det blir nog anda att fullfolja planen och aka till Boston pa sondag.

Var med Dannes kompisar Olsson & Bobby igar pa lite av en guidning, bla med ground zero, Soho m.m. Avslutade kvallen med lite pubbande och hamnade pa Baren Bar (den hette egentligen Johnnys Bar men neontexten med Johnny hade slocknat vilket gav den ett betydligt mer skrackinjagande namn). Ett riktigt hal i vaggen kan man saga, eller for er som upplevt det, tank er en forfest pa getberget fast med lite smalare rum och en riktig bar.

Stora besvikelsen hittills ar mitt skaggodlingsforsok (holl visserligen bara ut 5 dar men jag borjade se ut som en monk). Sa det blev rakning igar vilket slutade med ett rejalt skarsar. Inget konstigt med det tanker ni som sett mig in action, nae egentligen inte om det inte hade varit for att jag anvande rakapparaten..

Imorgon aker vi till Tony Soprano-land for stanley cup slutspel, Alfie och grabbarna is coming to town for att mota Tommy Albelins Devils (han spelar dar fortfarande tror jag). Ska bli skitskoj.

 

What the fock!?

Vaknade imorse på golvet av att solen brände genom glasväggen som visade upp Torontos skyline och som jag valt att parkera mot över natten. Bakfull, trött men sovplatser med sämre utsikt har man ju vaknat på. New York fick vänta en dag eftersom en av Dannes kompisar hade leaving party igår.

Är alltså på plats i Toronto och Nordamerika för första gången någonsin, har träffat Broder Daniel för första gången sen Augusti och imorgon befinner jag mig i the big apple om inget går åt skogen. Så det vore synd att klaga.

Mitt största problem just nu är om jag ska packa om till Dannes, lite för liten, ryggsäck eller om jag ska åka till staterna med den stora resväskan i äkta Victoria Beckham stil. Känner att det varit lite för mycket packning och gallring av kläder senaste tiden så det lutar åt det senare alternativet.

Toronto verkar annars vara en häftig stad, lite kallare än jag hade hoppats men idag bjöd ändå solen upp lite till dans vilket värmde.

Lite småproblem med tidsskillnaden också (nu får jag faktiskt utan att ljuga skylla på jetlag om jag är trött!). Min plan att spela FM och gå med flickor till diverse flygbussar istället för att sova natten före jag åkte visade sig inte vara den bästa nånsin heller. Tanken att sova på flygresan istället spolierades när det fanns alldeles för bra filmer att se på planet (hann med Pursuit of HappYness, Last king of Scotland och halva Rocky VI). Men nu blir det ju en nattbuss ikväll så där borde det ju gå komma ikapp. Det vore ju själva faen om dom skulle visa en massa bra filmer hela natten.