Söndagsläsning?
Urban jaktsäsong
Trots att höstsolen fått mannen att ta på sig sina tonade köra-bil-glasögon, kan man ändå urskilja en fokuserad blick när han snabbt och bestämt hittar sin plats. Det gråa skägget tillsammans med den något tunna frisyren i samma färg säger att han varit med förr. Schäfern i baksätet har lärt av sin husse. Med stolt, uppsträckt nacke följer även hunden noggrant vad som händer utanför bilrutan. Två jägare. I jakt efter en ledig parkeringsplats.
Att jämföra denna tråkiga, slitna asfalts parkering med en het savann, en tropisk djungel eller en tät barrskog känns ganska omotiverat. Doften av avgas, ljudet av puttrande motorer och kylan från stenmuren jag sitter på hjälper inte till. Men, med god vilja kan jag åtminstone hitta ett jaktmoment. Jakten efter den lediga parkeringsplatsen. Denna onsdagsförmiddag är kanske inte problemet att hitta bytet. När valmöjligheterna ökat blir kampen istället att hitta bästa möjliga.
Pensionärsparets flackande blickar påminner inte det minsta om jägarens. Något krav på att det ska gå snabbt finns inte heller. Gubben vid ratten har antagligen lärt sig den hårda vägen att egna initiativ kan straffa sig. Han lyssnar och följer därför noggrant med i sin passagerares pekande. Båda sneglar mot handikapprutan, men inser ganska snabbt att de fortfarande är för unga och friska. Sen dyker den perfekta platsen upp. P-rutan där man bara behöver köra rakt in. Nära till parkeringsautomaten dessutom. De flackande blickarna fokuseras.
Metoderna varierar. Det kan vara snabbt och tveklöst för att inte visa sig svag. Eller sakta och säkert för att minska risken att något går fel. Bilarna fortsätter på olika sätt komma och gå. Parkeringsplatsen, jaktmarken, den består.